Akademisk ridkonst

Akademisk ridkonst

Hästar har sedan tusentals år varit tillsammans med oss människor. Det händer något spännande när häst och människa möts. Xenophon, en av de första att nedteckna ridkonst skrev om hästens inre glöd och vilken fantastisk känsla det är att få den glöden med sig in i ett samarbete. Något som ryttare genom tiderna förstått sig på och tagit tillvara på.

Det finns idag en stark comme il faut-präglad syn på hur dressyr skall vara och se ut och denna nya tidens dressyr skiljer sig från de tidigare skolornas ideal. Ridningens historia skrevs fullständigt om för bara något sekel sedan och har idag, utan sitt bruksvärde, enbart det egna nöjet att stå sig på. Detta medför både positiva och negativa effekter. Vi kan idag välja att skola hästen genom att lägga stor vikt vid grundutbildningen, men inte sällan önskar vi snabba resultat med hjälp av genvägar. Den akademiska ridkonsten är den konst som bland andra Bent Branderup återskapat genom grundläggande studier i den klassiska ridkonstens historia och genom vilken man skolar hästen på det vis man gjorde förr, före prisrosetternas tid. Det handlar om att genom gymnastiska övningar och konsekvent hjälpgivning ge hästen möjlighet att arbeta i ett läge optimalt för den enskilda individen, långväga från omgivningens krav på viss prestation utifrån en generaliserad mall. I längden får vi en hållbar häst med goda förutsättningar för ett långt och friskt liv.

Devisen ”L’art pour l’art” (Konst för konstens skull), är den röda tråd vi idag kan ge ridutvecklingen. Och är det inte också där den blir som mest intressant…